Liten kvalitetsuppfödning av Bruks- och Tjänstehundar
 

Lite historia bakom vår kennel

Vi, jag Thomas och min fru Lena, tog vår första kull 1992. Innan dess hade vi tävlat inom hundsporten sedan 1979.


Jyckebo Xerx

Jyckebo Xerx hette min första schäferhund som jag köpte 1979. Det var också den första hund som jag tränade och tävlade aktivt med. Vi erövrade två cert i spårhundsgruppen och blev godkända i elitklass sök samt bevakningshund inom flygvapnet.

Hundintresset ökade och planer på en eventuell avel i framtiden fanns. 1987 fick jag också min första tjänstehund (narkotikahund) inom tullverket. Det var en brun labradortik som hette Hundskolans Foxi.

Foxi var i tullverkets tjänst tills hon blev 10 år och levde sen tills hon blev drygt 14 år som pensionär på gården i Smedstorp.


Körmeisters Axi & Thomas

Körmeisters Axi köpte jag 1985 från en kenneln i Salatrakten. Det var en grå schäfertik och hon var väldigt pigg och alert som liten valp. Tyvärr var Axi en riktig olycksfågel och vid tre månaders ålder sprang hon ihop med Xerx och bröt frambenet så illa att veterinären förespråkade avlivning.

Tyvärr hade jag inte henne försäkrad så det blev en dyr historia men lärorik. Numera rekommenderar vi försäkring från första dagen. Nästa steg i karriären var HD-röntgen. Då var framben hoplappat och så gott som läkt och Axi var i full gång med träningen. Det visade sig att Axi hade dubbla treor på höfterna. Än en gång rekommenderade veterinären avlivning. Axi som redan gått igenom mycket och i dagsläget var en mycket levnadsglad och pigg hund och som uppförde sig som fullt frisk kunde jag bara inte avliva på stående fot.

Trots att hon egentligen bara hade ett friskt ben beslöt jag att vänta med det svåra beslutet och köra på och fortsätta ha roligt tillsammans med henne så länge det gick. Otroligt nog erövrade hon tre cert i spår, ett i rapport och blev godkänd i elitklass skydd. Axi var symtomfri fram till sex års ålder då pålagringar på det brutna benet började ge sig till känna genom hälta.

Då slutade vi genast att tävla och Axi fick själv bestämma hur mycket hon ville göra. Axi var en mycket speciell hund med ett otroligt högt temperament. Jag insåg efter ett tag, trots behandling med cortison, att det var omöjligt att ha henne som sällskapshund. Hältan blev bara värre och slutet oundvikligt.



 


Körmeisters Inga & Thomas

Körmeisters Inga hade jag fått av min uppfödare, Körmeisters kennel, som championatsvalp. Inga och hennes kullsyskon var efter en då eftertraktad kombination Silverpilens Nix (e. Odin Andershof Ufer) och Satoris Penny som även var mor till Axi. På så vis kom Inga att bli vår stamtik efter diverse meriteringar. Inga var HD fri och blev korad samt blev svensk brukschampion med cert i spår och skydd. Tyvärr gjorde hon gärna ett litet ombett efter modprovet vilket gjorde att hon ofta missade certgränsen i skyddsarbetet. Hennes bästa resultat i skydd var 699p och ett snitt på fem tävlingar 658p. Inga föddes 1989 och dog 2000. Hon var en otroligt bra hund mentalt och var nästan aldrig sjuk bortsett från en muskelskada som hon ådrog sig under ett träningspass i skyddet.

Det var med SBCH Korad Körmeisters Inga och SBCH Kiragårdens Cliff som Lunabjärets kennel tog sin första kull år 1992.

Min fru Lena, har precis som jag ett ganska långt hund förflutet. Lena började 1978 med en schäferhane vid namn Chiko. Då stamtavlan ej följde med vid leverans och sedan hos uppfödaren återkallades av SKK blev karriären inte så bred. Den blev ännu smalare då hunden visade sig under tjänstehundsövning vara skottberörd.

Mest på skoj började Lena spårträna en argsint cockerspaniel hane som hon lovat en väninna att hjälpa till att omplacera. Lena fastnade för hunden och den fick stanna i hemmet som tänkt sällskapshund. Cockern som hette Jack (Seelord) visade sig vara en alldeles utomordentlig spårhund som tog sig till elitklass spår och dessutom blev brukschampion i spår (dessutom Höganäs bk´s första). I söket gick det också ganska bra de tog sig till högre klass sök. Fast lydnadschampion titeln erövrade Jack och Lena allra först. Intresset för cocker spaniel ökade och Lena startade sin cocker spaniel kennel Flying Lines med en tik som hette Trixi. Själv sökte jag på SKK namnet Lunabjäret efter en kulle öster om gården där det finns fornlämningar och där vi har våra närmaste träningsmarker.


 


Bribories Hasso & Lena

 

Bribories Hasso blev Lenas nästa hund. Det var en riesenschnauzer hane som strax växte upp till en ståtlig herre och därför också blev utställningschampion och efter mycket slit godkänd i elitklass spår. Det visade sig att Hasso var smartare som sökhund och därför blev han med tiden också brukschampion i sök.

När Hasso blivit till åren kommen och jag kommit igång bra med min schäferuppfödning ville Lena prova på schäfer igen.


 


Lunabjärets Cola & Lena

Lunabjärets Cola var den tikvalp från C-kullen som Lena valde ut till sig. Cola blev Korad och tillsammans med Lena brukschampion i spår. Eftersom Lena börjat intressera sig för det internationella brukshundsprovet BHP tränades detta också in parallellt och de klarade BHP 1 provet med 244p.


 

 


Ella i skyddsträning

 

Multirole`s Electra inköptes för att tillföra kenneln nytt blod. Främst genom fadern Svogerslevs Waylon med sina dansk/tyska linjer. Modern Memorix Bixi (Silverpilens Ixi-Dittegårdens Oskov) för att ge oss en linje besläktad med vårt eget men utan Lunabjärs avkommor.

Detta för att sedan kunna använda våra egna hanar på Ellas ev. avkommor utan att få för snäv avel. Ella, som hon kallas, har Lena som sin förare och de är på god väg i sin träning med målet inriktat på BHP men även någon gren i det svenska brukset.


Jarvis som valp

 

Sommar 2001 fick Lunabjärets Cola sin andra kull valpar (Kurants Öjje-Lunabjärets Cola). Det blev sex stycken fördelat på två tikar och fyra hanar. Alla färgskalorna var representerade.

Jag hade bestämt mig för att behålla en hanvalp från denna kull. En svart hanvalp utmärkte sig på ett sådant sätt att jag valde honom och han fick heta Jarvis. Förhoppningsvis kommer han att visa framtassarna på tävlingsbanorna i framtiden.

 

Nästa sida 1 2 3